mithilda

Kan inte tänka klart. Måste skriva av mig. Förvirrade tankar far i mitt huvud. Får huvudvärk, gråter lite till. Hur kan livet vara så in i helvete skört? Hur Kan livet gå hand i hand med det vi kallar döden? Det är en så skrämmande tanke att jag inte ens klarar av att tänka den. Det är så orättvist alltihop. Man ska inte behöva gå igenom något sådant här i livet, iallafall inte som ung. Ni som känner mig vet vad som hänt, det är inte mig det handlar om egentligen, utan min vän. Men vi delar hennes sorg. Inte på samma sätt, aldrig på samma sätt som hon, men ändå. Jag kan aldrig förstå hur det känns och vill aldrig förstå det heller. Det är så ofattbart, jag menar , varför? VARFÖR dör unga människor som förtjänar att leva? Kanske finns det ingen mening, kanske finns det de. Men hur man än vänder och vridet på det så spelar det ingen roll. Hänt är hänt och tyvärr går det inte att ändra på. Det enda jag kan säga är att du är en av de starkaste vännerna jag har och du klarar detta. Du har alltid varit en förebild för mig. Jag finns här för dig. När som helst, var som helst, glöm inte det.