mithilda

Imorse vaknade jag upp till vilken morgon som helst. Jag steg upp, klädde på mig, åkte till jobbet. Imorse vaknade en kvinna upp till vilken morgon som helst. Vilka hennes rutiner är har jag ingen aning om, men det hon inte visste om då var att hennes man om bara några timmar skulle krasha med ett flygplan och dö. Hans liv skulle tas ifrån honom, och henne, lika snabbt som vinden. Hur kan man vakna upp en morgon, utan att ha en aning om att ens man ska dö? Hur klarar man det? Jag förstår inte. Vad hade hänt om man visste att ens man skulle dö samma dag? Spelar det nån roll? Det jag vill säga är att livet kan förändras på bara bråkdelen av en sekund. Det kan vara så fruktansvärt orättvist. Vakna aldrig upp en morgon och ta allt för givet! Det du har idag kan vara borta imorgon. Ta istället vara på det du har och håll fast vid det.
Ikväll går jag och lägger mig som vilken kväll som helst, medans en kvinna går och lägger sig utan att någonsin kunna somna som förut. Ikväll är sängplatsen bredvid henne tom. 

Ikväll går alla mina tankar till Stefan Liv, hans hockeylag och framförallt till deras familjer.

Det är efter en sån här tragedi vi människor måste vara starka, och bevisa att man klarar mer än man tror.

Vila i frid.